Framsteg & utmaningar

Hej!

Jag har varit förkyld onsdag och torsdag, men idag vaknade jag frisk. Jag trodde det skulle bli mer långdraget så det känns superskönt. Det är ju så trist att vara förkyld. Ibland kan jag inbilla mig att det är ”mysigt”, men det stämmer ju inte alls…

På måndag ska jag på 1års-uppföljning på rehabstället. Jag undrar vad det kommer vara… 2,5 h skulle det ta så jag hoppas det är matnyttigt. Det stod i kallelsen att det skulle återknyta till kunskapen man fick under rehabtiden och att man skulle gå igenom de framsteg och utmaningar man har haft under året. Hm, vilka är det egentligen? Framsteg skulle kunna vara att jag jobbar heltid, har hyfsat hållit i gång träningen utan något större uppehåll och att jag inte ägnar mina kvällar och helger enbart åt att vila. Ett annat framsteg kanske kan vara att jag inte äter så mycket värktabletter. Inga alls för tillfället. Ett specifikt tillfälle som jag ser som ett framsteg var att jag en fredag (!) efter jobbet kunde gå ut och vara ute till sent på natten utan att krascha fysiskt. Utmaningarna som jag har haft har nog varit att få ovan nämnda saker att fungera. Svårast har varit jobbet och enklast har varit träningen, trots att motivationen har trutit vissa gånger. Jag mår så mycket bättre i kroppen när jag rör mig så jag känner att jag inte kan vara utan det. Det är ”mild” träning som fungerar för mig (lätt styrketräning, promenader, simning, pilates och vattengympa) och jag är helt fine med det. Jag gillar den typen av träning och jag strävar inte efter någon supertight gymkropp, vilket i sig är en typ av mental frihet.

På tal om mental frihet, i veckan fick jag 2 st hemläxor av psykologen. Den ena var att göra en avslappningsövning varje kväll och den andra var att göra ett beteendeexperiment för att öka min tolerans mot osäkerhet. Experimentet handlade om att inte stressa och pressa på jobbet, vilket jag gör pga jag är orolig för att inte vara tillräckligt duktig. Toleransen mot osäkerhet ligger i att acceptera att man inte alltid kan veta om man är tillräckligt bra och vad andra kommer tycka om ens prestation – så det är ingen idé att oroa sig för det. Jag klarade måndagen, men föll in i mitt gamla beteende på tisdagen.

Nu ska jag faktiskt ta och göra en avslappningsövning. Jag tycker dessa avslappningsövningar är rätt bra.

Kramis ❤

 

Bra dag & tbt bildregn

Jag har inte mått bra psykiskt en enda dag på en hel månad. Så plötsligt idag blåste orosmolnen bort och jag kom på mig själv att tänka positiva tankar igen. Så härligt. Ja, så obeskrivligt härligt var det. Idag har jag tagit en fin solig promenad, varit på massage och byggt bo i soffan tillsammans med min pojkvän. Massa kuddar och täcken och en buffé av  thaimat, godis, Ben & Jerry’s och bullar. Det är så knäppt att trots att jag har det väldigt tursamt i livet (ja förutom ryggen då kanske) kan jag gå omkring och må så fruktansvärt dödsdåligt – enbart pga mina egna tankar och hjärnspöken. Det är så ologiskt egentligen. Jag måste sluta tro på mina katastroftankar. Problemet är bara att jag inte inser att de är katastroftankar när de kommer och jag är inne i mitt ångestvakuum.

Veckan har varit småstökig. I måndags bytte jag antidepressiv medicin på inrådan av min läkare från Fluoxetin till Sertralin. Sertralin skulle tydligen vara förstahandsalternativet vid medicinering av GAD och därmed mer effektiv mot ångest. Tidigare har jag haft ett visst motstånd mot att medicinera mot mina psykiska åkommor men nu hade jag gett upp pga att jag är så trött på att gå runt i mörker. Läkare älskar ju att skriva ut tabletter så förutom Sertralinet fick jag ngt piller för akut ångest och ngt piller som skulle sänka pulsen/hjärtklappningen. Med tre burkar piller och ett ”hoppas det vänder nu då” från apotekaren (haha!) på apoteket återfick jag lite nytt hopp. Läkarens avsikter var säkert goda, men fy tusan vad jag har mått dåligt i veckan.Jag tycker mig ha testat många olika piller (antidepp, antiångest, värktabletter osv) men aldrig har jag fått såhär mycket biverkningar och inte efter så kort tid. Ont i munnen, tänderna och tungan, metallsmak i munnen, stickningar i ansiktet, svettiga händer, hög puls, illamående, overklighetskänslor och jag har varit både trött och trögtänkt. Brain fog är ett bra beskrivande ord. Mest besvärligt var illamåendet och smärtan i munnen. Det kändes ungefär som att jag hade druckit en kopp kokhett te och bränt upp hela munnen… Visst att man normalt sett får biverkningar vid insättning av SSRI men det här var inte normalt och jag kommer inte lyckas härda ut i ett par veckor innan det lägger sig. Så antingen återgår jag till Fluoxetinet eller så struntar jag i det här med antidepressiva helt och hållet. Jag har fått mig en liten tankeställare när jag märkte hur mycket de kan påverka kroppen.

I morgon blir det en sväng till gymmet och på kvällen ska jag träffa mina kompisar som jag pluggade med och även bodde tillsammans med i Madrid under en termin. Vi bodde 5 st tjejer ihop och hade det så otroligt mysigt och roligt och det blir lite samma känsla varje gång vi alla samlas och ses. Eftersom den tiden var så himla härlig bjuder jag på ett litet bildregn här.

 

Sov gott!

Bra pass 

Hej!

Igår hade jag ett riktigt bra pass på gymmet. Först tränade jag rehab-övningar och sedan lite maskiner. Superskönt att kunna känna mig nöjd när jag gick där ifrån. Vädret ute hämmar mitt promenerade så jag är i lite större behov av att åka till gymmet. Idag ska jag åka och simma, tänkte jag. Det är bara det att jag tycker det tar sådan tid. 40 min resa dit och hem, sen simma i någon timme, sen duscha. 

Mitt mindfullness-ande går dåligt. Jag har inte gjort min uppgift som jag fick av psykologen sist, Mindfullness 20 min per dag samt skriva en utvärdering efter varje gång. Jag har gjort det 1,5 ggr. Däremot håller jag på och trappa upp min ångestmedicin. Från 5 till 10 mg på en vecka. I morgon ska jag träffa en psykiater och prata mer om medicinering. 

Så tillslut en liten positiv grej. Jag klarar ganska mycket nu om man tänker efter. Jag jobbar heltid och får jag bara ligga och vila emellan klarar jag faktiskt att göra någonting efteråt. Ex förra veckan var jag på jobbet hela dagen, mötte upp en kompis efteråt och gick hem och la oss i hennes säng ett par timmar för att sedan gå till en bar på kvällen. Det är roligt att se det fungerar, även om det inte sker särskilt ofta. Dessutom går det bra att först jobba en hel dag och sedan åka till gymmet. Men visst, vissa dagar slår det över som det gjorde i fredags. Jag hade så ont att jag bara kunde ligga ner och när jag hostade högg det så mycket i ryggen. Upp och ner med andra ord. 

Nu ska jag upp ur sängen för nu har jag ont pga att jag har legat ner för mycket!

Ha en fin söndag.

Jovars

Det var inte fullt så illa att börja jobba igen. Nu har jag inga semesterdagar förrän april, så det är bara att knega på. Som tur är har jag ledigt på onsdag igen pga att det är Trettondagen.

Nytt år och ny träning är ett koncept som gäller för många. Jag kommer däremot harva kvar på mitt gym med ungefär samma frekvens, 2-3 dagar i veckan. Förra veckan var jag där 2 ggr och sedan minitränade jag i söndags när jag var på Centralbadet. Det blev bara miniträning eftersom jag tappade motivationen. Min kompis som jag var där med är jättevältränad och tränade i 2 timmar med b.la. 40 kgs-stång (!) i både knäböj och marklyft. Det var verkligen inte hennes fel att min motivation försvann utan jag fungerar så. Det har jag alltid gjort. När jag var liten och någon sprang om mig stannade jag istället på fläcken istället för att försöka springa i kapp. Har man inte försökt, har man inte heller misslyckats… En inställning man inte kommer så långt på va?

Hos psykologen idag fick jag en särskild medveten närvaro-övning för oro som jag ska göra varje kväll. Det är ungefär vad jag ska göra nu innan läggdags. Det krävs verkligen disciplin för att få sådana övningar gjorda.

Sov gott ❤

Måndagsfunderingar

Hej bloggen, hur mår ni? Jag sitter och väntar på att gå till psykologen kl 8:15. Jag hoppas att det blir ett bra besök. Egentligen skulle jag ha jobbat någon timme hemifrån innan, men lösenordet till datorn strulade och jag kom inte in. Istället sitter jag och väntar på att tiden ska gå och börjar få småont i magen inför att gå tillbaka till jobbet efter en lång ledighet. Jag gruvar mig för stressen och pressen, dels från mig själv och dels från andra. Hur ska jag kunna stålsätta mig mer mot kraven och bara göra en sak i taget i lugn och ro? Det är lätt att slukas upp av stressen, särskilt när jag är känslig och när jag jobbar med personer som är energiska och jobbar snabbt, snabbt och mycket. De vill så mycket. Jag vill också mycket, men jag måste ta hand om mig själv på ett annat sätt än dem märker jag. I dag känns det som att jag inte har någon koll på vad jag ska göra. Vad jag ska börja med, hur jag ska prioritera och strukturera. Jag upplever att jag har massa olika uppgifter med olika uppdragsgivare och alla vill att ha sitt klart fort och först.

I dag tog jag min första antidepressiva tablett. Inte mot depression, men mot ångest. Jag fick dem utskrivna när jag gick på Rehabstället men har inte velat ta dem förrän nu. Nu känner jag att det är dags, för jag orkar inte ha den här skoningslösa ångesten dag in och dag ut. Den värker sönder mitt bröst och får mig att känna mig som den mest elaka, dumma och dåliga människa. Jag undrar varför jag har fått den? Äter jag dåligt? Lever jag dåligt på något sätt? Vad är roten? Dags att gå till psykologen nu…

Vi hörs!

 

 

2015

Snart är 2015 slut och kommer för mig gå till historien som det snabbaste året någonsin. Nu vill jag blicka framåt och försöka se till att 2016 blir ett riktigt bra år. 2016 vill jag leva långsammare och njuta mera. 2015 prioriterade jag hälsan på ett sätt som jag aldrig tidigare har gjort. Det gör mig lite stolt. Det var inte lätt för mig att hoppa på rehabiliteringen men det var rätt. 2016 vill jag fortsätta förbättra både min fysiska och psykiska hälsa. Jag har mycket att jobba med och det ska bli spännande att se var arbetet leder.

Här har jag snott ett par bloggfrågor från Blondinbella för att summera mitt 2015:

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Gick en ordentligt rehabilitering för ryggen.

Genomdrev du någon stor förändring? Jag har jobbat med en del mindre förändringar i mitt sätt att leva. Jag lever mer på mina villkor idag än för ett år sedan. Jag är mer rädd om min tid och har mer luft i kalendern för att må bra.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Inget direkt.

Vilka länder besökte du? Frankrike och Kroatien.

Bästa köpet? Hm, resan till Frankrike.

Gjorde någonting dig riktigt glad? När jag fick mitt jobb i juni.

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016? Mer harmoni i mitt huvud.

Vad önskar du att du gjort mer? Mer Mindfullness/meditation, läst fler böcker, lärt mig fler saker (ex språk).

Vad önskar du att du gjort mindre? Ägnat mig åt meningslöst oroande.

Favoritprogram på TV? Bachelor.

Bästa boken du läste i år? Jag läser tyvärr sällan böcker så jag svarar en sandig och halvblöt Läckberg-pocket som jag läste på semestern.

Största musikaliska upptäckten? Justin Bieber. 2015 var året då alla blev Belibers 😉

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Att jag fick ett jobb inom marknadsföring på ett stort och ”bra” företag som jag inte fått utan hårt slit i skolan först.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Humöret har varit sämre i år än tidigare. Dock bara sista halvan av 2015. Den första var bra.

Vad spenderade du mest pengar på? Mat ute, annars resor och massage skulle jag tro.

Vilken är din största insikt under 2015? Att pengar och prestige/status inte motiverar mig i arbetslivet.

Vad är du peppad för inför nästa år? Jobbet (faktiskt! Vill lära mig mer), lära mig meditera, ev. något ideellt engagemang samt lägga lite extra energi på min relation. Jag tänker inte heller ge upp yogadrömmen. 2017 ska jag vara en yoga- och meditationsmänniska!

Kort uppdatering

Dagarna går så snabbt. Nu är vi plötsligt inne i December bland adventsstjärnor, lussebullar och julklappshets.

Jag har haft en stressig vecka på jobbet och har sovit dåligt pga stressen. Både svårigheter att somna och ytlig sömn där tankarna fortsätter att snurra och snurra och snurra. Mitt i veckan fick jag till och med säga ifrån eftersom jag blev pålassad jobb på jobb. Och det ska ganska mycket till för att jag ska säga ifrån… Tyvärr tyckte jag att jag fick väldigt lite förståelse och hänsyn då jag redan samma eftermiddag fick ännu mer jobb som de ville ha klart innan jul. Sjukt dålig framförhållning. Det gjorde mig rätt besviken faktiskt. Så det har varit lite tråkigt. Jag har tagit semester från den 21a och har bokat tågbiljetter till min mamma, men just nu känns det osäkert om jag kommer kunna vara ledig som jag har tänkt.

Nu till något helt annat, psykologen. Jag tycker jag får superbra hjälp och att vi håller på med intressanta saker. Hittills har jag fått fylla i två olika typer av oros/ångest-dagböcker (en vecka per dagboks-typ) och denna vecka skriver jag ner allt jag gör timme för timme och för att kartlägga hur mycket roligt jag har och hur mycket krav, jobb och måsten jag har. Ganska intressant att få en bild över det. Kommande veckor ska vi ta oss an min prestationsångest och mina höga krav på mig själv. Vi ska göra små experiment för att försöka lära mig att inte ha kontroll på allt jämt och att inget händer om man inte presterar på topp jämt och överträffar andras förväntningar. Inte för att jag gör det men jag strävar alltid efter det (vilket är rätt tröttsamt). Till exempel kan man testa att komma lite oförberedd till ett möte, skicka iväg ett mail utan att läsa igenom det flera ggr innan eller maska lite på jobbet en dag (hemska tanke, vilken ångest bara tanken väcker) – för att se att inget händer. Jag är nämligen livrädd att någon ska tycka att jag inte är så bra och livrädd för att få negativ kritik/dåligt omdöme/dåligt betyg osv och därför gör jag allt i min makt för att alltid prestera på topp. Och eftersom jag inte har testat att inte hålla på med det beteendet vet jag inte vad som händer om jag inte gör det. Hittills har jag alltid hetsat på som fan och liksom lärt in att gör jag så så kommer aldrig ngn att klaga. Därför menar min psykolog att det är viktigt att testa att göra ngt småfel eller leverera lite mindre. I alla fall om man som jag inte mår bra att mina egna krav.

I övrigt ang. hälsan är ryggen halvrisig, men jag återkommer om den en annan dag.

Klart slut 🙂