Ett ganska normalt liv

Nu har det gått ett år sedan jag gick på rehaben och jag börjar kunna konstatera att jag lever ett ganska normalt liv. I veckan frågade min kollega om jag fortfarande hade ont i knät. Knät? Uppenbarligen är ryggen inte något jag pratar om eller sticker ut för längre. Jag jobbar oftast +40/vecka, jag orkar träna på kvällarna och vill jag promenera hem från jobbet går det också bra. På helgerna behöver jag inte välja ut en aktivitet utan kan göra flera, jag kan göra det jag vill. Det är inte heller förenat med bakslag att hänga med på en AW en fredagkväll eller göra något en vardagkväll, även om det inte är vad jag prioriterar och vad jag mår som allra bäst av. Det finns många saker jag inte kan göra och det går fortfarande inte en enda dag utan att jag har ont men jag känner ingen sorg för mitt liv fungerar.

Det finns två stora skillnader på mig idag och mig för ett år sedan, helt tack vare rehaben och mig själv. Det ena är att jag har blivit omprogrammerad från att vila mig till smärtlindring till att röra mig till smärtlindring. Visst behöver jag vila också men när helgen kommer är det en långpromenad och ett pass på gymmet som min kropp ber om och inte en dag i sängen. Jag förstår knappt hur det gick till och när det hände men det innebär en sådan frihet. Den andra skillnaden är rädsla. Jag är inte rädd för att ha ont. Eller, jag är inte rädd för att framkalla en försämring genom att tex överanstränga mig. Det enda jag verkligen aktar mig för är att lyfta tunga saker, för att det är att utmana ödet när man har en krossad disk och diskbråck. Skadan sitter där den sitter och petar lite i ryggmärgskanalen och det känns direkt ner i benet när jag lyfter 2-3kg.

Nu måste jag sova.

Var rädda om er ❤

 

Annonser

5 reaktioner på ”Ett ganska normalt liv

    1. Tack! Jag tror verkligen att Mmr:en kommer hjälpa dig! Håller alla tummar för det ❤ Gör alla uppgifter du får av dem slaviskt även om de kanske först verkar meningslösa, det är nog mitt bästa tips 🙂 Tror du kommer lära dig massa intressant och nyttigt som du kan applicera på mycket, inte bara ryggen 🙂 stor kram!

      Gilla

  1. Vad härligt inlägg Emma!
    Ville skriva massa positivt om det,men kom på att det kunde missuppfattas då du oxå skriver att du fortfarande har ont.Men oavsett-vad långt du kommit när du inser att du inte är rädd för smärtan,och det där om att träna istället för att vila-jag är helt inne på det med!
    Haha,nä du kan ju inte prata särskilt mycket om ryggen om de/den tror att det är knät du har ont i?! 🙂
    Kram

    Liked by 1 person

    1. Tack så mycket Liza för snälla ord! Hade säkert inte missförstått dig 🙂 Hoppas det går bra för dig och att du mår så bra det bara går! Vilken är din favoritträning? Är det cykel du gillar bäst? Kram!

      Gilla

  2. Tack! 🙂
    Åh,det var en väldigt bra fråga!Jag är jätteglad över att ha vågat prova att åka längdskidor-har aldrig stått på ett par innan den här vintern!Gillar boxen oxå,den kör jag ihop med min sambo och det känns extra kul att vi hittat nåt som båda gillar.Överlag är jag nog egentligen mest nöjd över att jag VÅGAR prova olika träningsformer,trots smärta innan eller under tiden låter jag mej inte längre hindras av det på samma sätt.Det är klart-har jag en dag när det till och med är svårt att gå låter jag bli träningen,men mindre smärta börjar jag kunna hantera skapligt och det är skönt!

    Läste inlägget om livsyoga-låter häftigt!Jag har aldrig provat ”vanlig”yoga-har bara gjort Medicinsk Yoga som en del av MMR.Är det rörelser du får hoppa över pga ryggen eller går det bra att köra ett helt pass eller vad man ska säga?

    Tråkigt att det blev en sån mindre bra dag sen.Dina kollegor låter lite tråkiga om det är så himla petigt?!Jag har 2 kollegor som är duktiga på att berätta vad jag inte kan,nu har den ena varit borta i 2v och den andra 1v-fasen vad mycket roligare det är! 😉
    Jag tycker det känns så himla tråkigt att man måste hålla på och hacka på andra,och verkligen pränta in att man gjort fel…Så nu har jag börjat umgås mer med andra,som inte jobbar på samma avdelning-men det får bli så för jag har ingen lust att känna mej nertryckt av dom där.Jag har faktiskt oxå fräst ifrån,vilket jag nog inte gjort förut(men jag har iofs aldrig varit med om ett sånt bemötande).
    Du är bra precis som du är Emma!Det är dom som har en märklig inställning…KRAM

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s