Livet på en pinne

Idag är nog den perfekta dagen att skriva ett blogginlägg. Det känns som att jag har ett helt hav med ord och känslor att ösa ur. Idag är allting fel.

Jag vaknade i morse med nyheten om det förfärliga som hänt i Paris. Sådant påverkar mig något enormt och ger mig sån jobbig jävla avgrundslös ångest.Känns så fel, dumt och fånigt att prata om mina känslor i det här sammanhanget. Helt absurt faktiskt. Ändå vill jag försöka uttrycka här varför jag mår som en jävla kratta just nu. Jag går konstant runt och är orolig och på helspänn och är rädd för katastrofer. Jag är på min vakt och tänker mycket katastroftankar eftersom jag någon gång på vägen har tappat min trygghet i den här världen. Den känns inte säker för mig längre. När det väl händer något så här vedervärdigt skruvas min oro upp ännu mer och jag känner mig jätteorolig. I dag och ikväll ska min pojkvän på ngn jobbmiddag/fest och jag är jätteorolig över det. Jag litar inte på att stan är trygg liksom. Jag är även orolig att jag ska få panikångest över att jag är så orolig. Jag känner att jag typ inte kan skriva mer om detta så jag slutar nu, för jag är rädd för att bli ännu mer orolig. Undrar hur många gångar jag skrev det där ordet.

I dag känner jag mig även väldigt ensam. Det jobbiga är att det är även jag som gör mig ensam. Dubbelt lidande. Först mår jag dåligt över att jag är ensam och sedan mår jag dåligt över det är jag själv som har  orsakat detta. Jag vill inte vara ensam men jag vill heller inte träffa folk, så jag ser till att dra mig ur det. Tacka nej, förklara att jag är folkskygg, förklara att jag behöver vila, kan inte. Hur knäppt är det inte att sedan sitta och tycka synd om sig själv för att man är ensam? Övergiven. Ovanpå det blir jag arg på mig själv. Arg på att det är mitt ansvar att se till att jag har det bra och roligt. Det ansvaret tar jag inte just nu. Trippelt lidande. Hade jag varit en vettig människa hade jag skaffat mig en mysig stund här hemma, tänt lite ljus och köpt god mat och godis, men icke. Nu ska jag deppa. Hur dum får man egentligen bli.

Sedan känner jag mig väldigt oförstådd. Det är ingen som förstår min oro, tänker jag. Jag blir arg på folk som skakar av sig otäckheter med ett ”det drabbar inte mig”. Varför ska jag bli arg på dem egentligen? Alla får väl tänka och känna som de vill. Ingen förstår heller hur det är för mig att leva med min rygg. Folk ser bara att jag jobbar och ser glad ut. Ingen vet hur mycket jag sliter för det och kämpar för att det ska gå ihop. Det är inget jag bara gör, men det förstår väl inte folk?

Jag skulle vilja ha någon som lyssnar, men idag lyssnar ingen. Min pojkvän är som sagt med sitt jobb och gör aktiviteter. Inte kan väl jag begära att han ska gå iväg och prata med sin oroliga och ledsna flickvän i telefonen hela dagen/kvällen. Min mamma är på ngn fritidsaktivitet hon håller på med tillsammans med ett gäng andra. Vi pratade ganska länge, men hennes råd om att inte sitta ensam hemma ville jag inte ha. Det är ju det jag vill göra – och inte göra. Jag vill inte sitta hemma och ömka – samtidigt kan jag inte tänka mig att gå ut genom dörren. Inte heller ville jag ha hennes råd om att inte fördjupa mig så i nyheterna.

Jag har ringt runt till ett par vänner, alla upptagna, alla ska ringa upp senare. Ingen orkar väl innerst inne ändå lyssna på min ångest. Det är så sjukt ointressant för andra människor, även om jag själv skulle kunna prata om den i flera timmar utan att tröttna.

Sedan kommer ångesten över att min liv passerar och här sitter jag på soffan och inte upplever någonting. Dödsångesten, tankarna på att för varje dag som går blir det en dag mindre kvar att leva. Dagar som jag förvaltar dåligt. Ursch, allt sådant är så hemskt att skriva om att det inte går. Jag som trodde att jag hade ett hav av ord att ösa ur. Det gick inte riktigt, så jag slutar nu.

Hej så länge ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s