Motivation bland annat

Helgen kom och gick och den var inte något speciellt. Annars brukar jag njuta som bara den av helgerna men denna var ganska mellanmjölk. Jag vet inte varför riktigt. Jag får försöka ha en mysigare helg nästa helg. I dag har jag ätit lunch med en bekant och varit och gymmat och simmat. Jag behöver verkligen en ”nytändning” med träningen. Det känns bra tradigt nu alltså. Segt, omotiverat. Nästa som ett måste vissa dagar – gör jag det inte bråkar kroppen för mycket. Antingen skulle jag behöva träna något helt annat eller åtminstone träffa en sjukgymnast och få ett nytt träningsprogram. Det enda som jag på riktigt känner för är att promenera och simma och kanske borde jag bara låta mig göra det och inget annat ett tag. Det känns bara som att styrketräningen är så viktig. Är den det eller är det bara inbillning, undrar jag.

På tal om något helt annat som jag måste ventilera lite här. Jag har ett kompisgäng som av någon anledning alltid vill ses på fredagar. Det kanske är så med alla människor att fredag är den bästa hitta-på-något-kul-dagen. Dock inte för mig 🙂 På fredagar är det enda jag vill är att komma hem till min säng, mysa, sova och vakna upp och må bra resten av helgen. Gör jag det har jag en fin fortsatt helg, gör jag det inte blir allt bara en enda plåga. Alltid när det kommer på tal om att vi ska ses försöker jag skjuta på det till lördag/söndag men ofta vill och kan de andra på fredagen. Missförstå mig inte, vännerna är helt underbara och vill bara väl, men det är intressant hur svårt det är för andra att förstå hur det är att leva och pussla ihop livet med en dålig rygg. Senast när jag skrev till dem att fredagar inte fungerar för mig för det är min absolut sämsta dag, så föreslog dem att vi kunde ju ha myskväll hemma hos den ena så att jag kan ligga ner hela kvällen. Det är ju snällt och tanken är av godo, men jag fick liksom förklara att när man har ont och har kämpat hela veckan, då vill man hem och dra täcket över sig. Även om det är genomförbart att ligga ner och umgås är det inte särskilt kul. Även om det går att ta sig igenom en sådan aktivitet är det inte roligt. Jag fick dra paralleller till hur det är att ha ont i huvudet för att de skulle förstå. Det går att träffas när man har huvudvärk, men det enda man vill är att åka hem till sängen och släcka lampan. Folk är lyckligt ovetandes och eftersom jag tycker om dem är jag glad över att de är det också ❤ Det är ändå konstigt att fast att jag har haft dessa problem i över fem år så går det inte riktigt in. Vissa av mina vänner kan föreslå att vi ska gå på restaurang en vardagkväll, att jag ska hänga med dem och köra något gruppträningspass eller hålla i deras tunga väska en stund. De tänker inte alls på vad jag klarar av efter en arbetsdag, att jag inte kan sitta och definitivt inte kan stoja omkring på något pass på Sats.  Märkligt. Det går inte in.

Nu ska jag sova, haha. ZzzZZZzz ❤