Ett litet livstecken

I dag har jag haft en riktigt bra dag. Det var länge sedan, höll jag på att skriva och gjort det också. Det har verkligen varit ett par tuffa veckor det senaste. I helgen slog kroppen bakut efter att jag hade försökt ignorera ryggens behov under en hel vecka. Att trycka i sig värktabletter för att kunna missköta sig är verkligen en kortsiktig och dålig strategi. Jag har lite svårt med att hitta en balans mellan att ta väl hand om ryggen och min enorma prestationsångest. Det är verkligen inte lätt att vara superduktig på jobbet med en rygg som härjar om uppmärksamhet i tid och otid. Ibland funderar jag på om jag måste börja äta antidepressiva igen eftersom ångesten är så total.  Jag har liksom ingen aning om hur jag annars ska minska den. Prestationsångesten leder till att jag blir superstressad och stress skruvar upp smärtsignalerna har jag fått lära mig. Inte helt optimalt men jag fortsätter kämpa. Dagar som denna kan jag i alla fall tänka att det säkert blir jättebra tillslut. Jag får vara glad och tacksam för det är inte alla jobb som är lika flexibla och ändå går att genomföra med en kass rygg. Dessutom har prestationsångesten antagligen ingenting med ryggen att göra. Jag har alltid fet ångest för något i mitt liv, det bara fokusområdet som varierar. Det kanske är mänskligt? Eller så kanske jag omedvetet har mindervärdeskomplex pga ryggen och vill överkompensera med att göra så bra ifrån mig så att det inte ska märkas att jag har ryggproblem. Ingen aning.

Nu ska jag sova gott efter vattengympa, bastubad och en rejäl omgång liniment. Myz för en ryggskadad ❤

Sov gott du också!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s