Lite tankar efter veckan

Då var första jobba-75 %-veckan avklarad. Den har varit både händelserik och värkstinn och jag har fått reda på hur kroppen beter sig vid ökad belastning… Jag har bl.a. fått tillbaka mina huggsmärtor/smärtilningar, eller vad man ska kalla dem. Dessa försvann efter ett tag då jag gick ner i arbetstid. Även värken i benet har ökat, vilket är supertrist eftersom jag känner mig så begränsad av det. Jag försöker tänka att detta kompenseras lite med att jag har fått gå på kurs och lära mig något som jag verkligen behöver samt fått lite nya kollegor som verkar snälla.

Jag är i varje fall nöjd med att jag hittills har kommit iväg till gymmet tre ggr trots ovanstående. Jag har tagit mig dit på ren vilja och fått inleda med en halvtimmas vila/avslappning för att klara av att sjukgympa och vattenträna. Och även vila i bastun för att kunna ta mig hem i någorlunda god form. Jag märker att jag får sänka tempot, stoppa in vila här och där och inte ha bråttom till någonting.

Jag undrar hur framtiden kommer se ut. Kommer det gå enklare att jobba? Eller kommer det bli värre? Kommer jag kunna jobba hemifrån ganska snart eller krävs det att jag är på plats och visar mig duktig i typ 6 månader? Det är nästan så att jag vill besöka en spådam. Har jag att göra med en förstående chef eller kommer hon ösa på med uppgifter? Jag hoppas tiden på Rehabstället har hjälpt mig att hantera stress. Redan nu har jag känt mig stressad och jag är jättenervös inför måndagen. Jag kommer ha någon introduktion tillsammans med två andra som ska visa mig o lära mig saker. De två träffade jag inte nu i veckan utan är helt okända för mig. Vad kommer de tycka om att jag inte kan sitta bredvid dem eller mittemot dem utan måste stå upp som ett fån? Vad kommer de tycka om att jag måste ta pauser, promenera omkring o inte va stilla för länge vid datorn? Kanske bryr de sig inte alls, men jag oroar mig ändå.

Jag börjar även märka av hur mitt sociala liv påverkas av ökad arbetstid. Jag har redan fått tacka nej till att hänga med till Gröna Lund på en klassåterträff och till att vara med och fira att en kompis/kollega går i pension. Detta eftersom dessa saker är inplanerade på fredagar. Jag har även hunnit med att tacka nej till att gå ut och äta med jobbet, vilket också var på en vardag. Självklart är det inte hela världen och något som jag får acceptera. Jag kan inte göra saker på vardagarna. Och egentligen, det kanske inte ”vanligt folk” hinner/orkar med heller så ofta? Jag vet inte vad som är normalt längre 🙂 Jag tror jag måste bestämma mig för att det SKA gå bra att jobba och inte oroa mig så mycket. Det kommer vara ett pris att betala men om jag nu själv har valt att öppna plånboken måste jag väl bete mig som att jag vore nöjd med mitt val. Blir less på att jag inte tror att jag kommer att må bra igen. 

Så, nu har jag fått ösa ur mig lite! 🙂

Ha en fin kväll! 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s