Tillbaka på banan

Efter ett par dagar rejäl magsjuka är jag tillbaka på banan. Jag känner mig superseg och är lite rädd för att jag ska förbli det och tappa mina träningsrutiner. Det första jag gjorde idag var dock att ge mig ut på en ordentlig promenad för att väcka mig till liv. Jag hade min vän (funnen på Rehabstället) samtidigt i telefonen, vilket gjorde det så mycket roligare och enklare att gå. Tack vare all vila de senaste dagarna mådde mitt ben toppen (!) och jag klarade av en lång promenad. Idag ska jag ladda upp med mat så att jag orkar träna i morgon. Jag har även gymdejt med samma tjej som jag gick telefonpromenad med och det är verkligen så kul att jag äntligen har en kompis att träna med. Jag har inte haft det sedan 2010 när jag blev ryggsjuk. De få gånger jag har besökt ett gym med någon annan kompis har bara varit nedslående. Även om jag vet att man inte ska jämföra sig med andra så svider det alltid när jag ser hur en person med ”normal” kropp kan träna. Tungt, oförsiktigt och utan en tanke på att skada sig. Det blir liksom inte roligt. Då hamnar mitt fokus på vad jag inte kan göra och mitt recept för att må bra är just att tänka på allt jag faktiskt kan göra. Det får mig att inte deppa ihop.

På tal om något helt annat, på lördag har jag en utmanande dag framför mig. På dagen ska jag skriva ett antagningsprov inför en utbildning jag har sökt till hösten mellan kl 09.45 och 14.00 plus resor dit och hem. Som om inte det vore nog ska jag gå på en inflyttningsfest på kvällen. Jag brukar inte prioritera fester eftersom det, hur tråkigt det än låter, tar mer än det ger mig. Just denna vill jag dock gå på. Jag funderar på hur jag ska lägga upp lördagen på bästa sätt eller om jag helt enkelt ska hoppa över att gå på festen trots allt. Det tåls att tänka på.

Något som är positivt, eller snarare direkt avgörande för att jag ska kunna skriva provet, är att jag ska få ha ett ståbord att skriva vid. Provet ska jag göra på Södertörn Högskola som jag tidigare har gått på och jag måste ge dem en eloge för att de arbetar så aktivt för att alla ska kunna plugga oavsett funktionshinder, psykiskt som fysiskt. Kanske är det en skyldighet skolan och alla andra skolor har, men jag är ändå glad och tacksam över att de gör det. Det har hjälpt mig enormt att jag tack vare dem alltid har haft tillgång till ett ledigt vilorum med säng i biblioteket, att jag har haft ett ståbord + mjuk matta att stå på under tentor och föreläsningar, att det i olika föreläsningssalar finns särskilda stolar med olika sitthöjder och sittlängder  och att det i alla datorsalar finns åtminstone ett bord som är höj- och sänkbart. Tänk om det hade varit lika bra anpassat på arbetsplatser. Då hade jag inte haft problem med att arbeta heltid. Jag kunde vara i skolan mer än 8 timmar/dag vissa perioder, men det var liksom aldrig något problem då jag hade mitt vilorum. Som jag saknar detta. Visst hade jag alltid ont och visst kunde det vara bökigt, ledsamt och tröttsamt även då,  men mina besvär begränsade mig inte på samma sätt som det gör i arbetslivet.

Ha en fin dag och tack ni som läser!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s