Länge sedan!

Hej!

Jag kan konstatera att det var ett tag sedan jag skrev. Ytterligare en vecka av rehaben har gått och det går skrämmande snabbt. Jag har jobbat mindre och har haft mer tid till att vila och röra mig och även få lite guldkant på tillvaron, vilket gör mig på gott humör. Kroppen känns relativt bra idag och det njuter jag verkligen av.

Jag har fått till träning på gym ett par gånger denna vecka och det har jag har väldigt nöjd över. Ändå fick jag inga nya övningar idag när jag träffade sjukgymnasten, utan istället fick jag backa och plocka bort crosstrainern eftersom mina domningar i benet ökar av den. Jag fick även en uppmaning om att träna stabilitetsträning oftare, 3 ggr om dagen istället för ca 1 gång som jag gör nu. Det är svårt att få till tycker jag men jag får väl helt enkelt inte göra så mycket varje gång.

mindfulness-en-vag-att-hantera-smartaDen här boken håller jag på och läser nu. Jag har fått den för länge sedan av min mamma men inte gett den en ordentlig chans förrän nu. När jag precis hade fått den och försökte läsa lite i den hade jag nog alldeles för ont. Jag tror man inte ska läsa den när man har vrålont. Då känns den bara absurd.

Nu tycker jag däremot att den är bra. En sak som jag har fastnat lite för och som jag tycker är intressant är hur man olika ”tålig” man kan vara för olika typer av smärta. Man kan faktiskt tåla smärta av högre intensitet bättre än smärta med lägre intensitet.

Till exempel  älskar jag smärtan när en massör trycker på triggerpunkter i min kropp så att det strålar ut stötar i kroppen och svetten rinner för det gör så ont. Och jag tar det ganska bra om jag sparkar in tån hårt i en tröskel så att det känns som att den nästan går av. Men jag har svårt att hantera när värken i eller ryggen/benet ökar bara ett litet snäpp. Av det senare lider jag mycket mer, dels för att jag vet att det inte är övergående men också p.g.a. att den smärtan är förenad med så mycket oro , framtidsångest, sorg etc. Författaren menar att man med exempelvis mindfullness (eller annan terapiform) kan minska obehagskänslorna och på så sätt kan ens smärta minskas. Inte den fysiska smärtan, den finns där, men den totala smärtan som hon menar är fysisk smärta + själslig smärta. Jag vet inte om det kan funka men jag tycker det hur som helst är ett intressant tankesätt eftersom jag aldrig har betraktat smärta på det viset.

bild

Nu ska jag stabträna en snabb sväng och sedan tar jag helg. Ha en fin helg du som läser!

Annonser

2 reaktioner på ”Länge sedan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s